The Red Corridor
Swedish contemporary artist Jan Håfström has created the work Sent på jorden ('Late on earth') especially for the Red Corridor on Sveavägen 65. The title of the work refers to a poem by Gunnar Ekelöf. Sent på jorden consists of multiple individual artworks, some of which have previously been shown at the Venice Biennial*. Sent på jorden includes works such as Skolan i Aten (The school in Athens) – a free interpreation of Raphael's famous fresco from the 1500s - a painting that shows antiquity's great philosophers and thinkers, and illustrates the intellectual foundation that our modern higher education rests upon to this day: a tradition of critical thinking, the search for knowledge, and open dialogue. In Håfström's interpretation this heritage becomes a reflection of the power of bildung and the constant movement between ideas, curiosity, and the building of society.
As a complementary voice in the corridor, the work Vad är det jag ska vittna om? ('What shall I bear witness to?') serves as a reminder of the active role we play as witnesses in society.
Surrounding these works is also a series of objects and fragments, like puzzle pieces in a larger narrative. They serve as traces of events and processes of time – signs of a history that is constantly being rewritten. The corridor becomes like an archaeological site, where findings and evidence whisper about the path ahead.
The architectural framework was designed by Thomas Sandell, one of Sweden’s most influential architects. With uniquely designed interiors, Sandell has created an environment that together with the artworks offers a rhythmic, contemplative passage.
The inspiration for the furniture comes from Swedish Grace – the 1920s classicism in which architects Gunnar Asplund and Josef Frank left a significant mark. Their legacy, combined with Thomas Sandell’s playful modern expression, creates timeless characters intended to offer a row of study spaces. Like a library with leather-covered desktops and classic green reading lamps, a sense of focused calm is meant to take hold.
A place where ideas meet.
"What was once an architectural space designed for us to run through has instead become a place that calls for the opposite. This is a place of togetherness, study, and thought." says Lars Strannegård, president of SSE.
The project was made possible through a generous contribution from the Hobohm family.
*The Venice Biennale, or Biennale Arte, is one of the world's largest art exhibitions hosted every two years in Venice, Italy. It has become one of the most important art events in the global north and primarily consists of one big exhibition and many smaller ones across Venice. The exhibition space spans over 7,000 square meters, and artists from over 75 countries are represented in the exhibition spaces and in the national pavilions.
En korridor är ett långsmalt rum som förbinder olika delar av en byggnad. På första våningen i Ivar Tengboms 1920-talsbyggnad Handelshögskolan i Stockholm finns en 35 meter lång korridor som löper längs hela Sveavägen, från ena ändan av byggnaden till den andra. Den var tidigare sjavigt möblerad, med kantstötta bord och soffor med sprucken klädsel. Det gick att sitta där och studera, men platserna utnyttjades sporadiskt. De var allt annat än inbjudande.
Ordet korridor kommer från italienskans corridore, som betyder springa. På franska heter det courir, och en kurir är en som springer. Så ordet korridor signalerar en meningslös plats, en transportsträcka, något man springer igenom för att ta sig från en plats till en annan. En korridor inbjuder inte till att stanna i.
På önskelistan från studenterna på Handelshögskolan har år efter år stått fler studieplatser. I den genomdigitaliserade tid vi lever i vill de inget hellre än att umgås, träffas och plugga ihop. Mest av allt vill de ha möjligheter att arbeta tillsammans i grupp. De vill träffa varandra i tre- och mångdimensionell form.
En intellektuellt orienterad mecenat hörsammade denna önskan och numera ser korridoren minst sagt annorlunda ut. Arkitekten Thomas Sandell och konstnären Jan Håfström har tillsammans transformerat den till ett allkonstverk som är allt annat än en korridor. Den är nu en plats som man nästan inte kan springa igenom. Man vill stanna upp, slå sig ner, samtala, varva ner. Sandell har ritat möbler som inte finns någon annanstans. Formgivningselementen alluderar på Tengboms estetik, på 1920-talets Swedish Grace, med material som tenn, läder och bambu. De gröna bordslamporna väcker tankar om ett arketypiskt bibliotek. Väggfärgen är pompejiröd och listverken svarta. Sandell har haft målet att gestaltningen ska ha såväl materiell som immateriell höjd nog för att bli kulturminnesmärkt.
Håfströms korridorsgestaltning bär titeln Sent på jorden. Den är tagen från Gunnar Ekelöfs diktsamling som utkom några år efter byggnaden på Sveavägen stod klar. Diktsamlingen är mörk och behandlar sådant som förfrämligande, hopplöshet och förtvivlan, men också förtröstan och kämparanda – just som Håfströms konst. I korridoren finns verket Vad ska jag vittna om – en uppmaning till handling och självreflektion. Där finns också Skolan i Aten, en parafras, eller snarare mycket fri tolkning av Rafaels målning i Vatikanen. Ursprungsmålningen avbildar antikens stora filosofer, matematiker och konstnärer och kan sägas fånga hela idén om renässansen i en målning.
Håfström lyckas i sin gestaltning att dra i mänsklighetens, kunskapens och konstens trådar. Vi förmås att se den täta väv som mänskligheten utgör - att konsten och vetenskapen är varp och inslagstråd i allas vår historia. Vi hade inte varit där vi är idag utan den antika idén om högre utbildning. Vi upplever rent kroppsligt att konsten kommunicerar estetiskt - direkt till våra sinnen. Vi känner och förstår livets många facetter och kontraster. Det mörka och det ljusa, det tidiga och det sena, det lätta och det svåra.
Korridoren har omvandlats, aktiverats och estetiserats. Den är en så tydlig illustration av konstens agens. Platsen har blivit en atmosfär, vilket tydliggör att estetisk gestaltning gör något med oss. Den talar till oss: ”Kunskap är viktigt. Reflektion är kunskapens katalysator. Vrid på perspektiven. Agera.” Det som tidigare var en arkitektonisk plats som uppmanade oss att springa har istället blivit en plats som ropar motsatsen till oss. Detta är en samvarons, studiernas och tankarnas plats.
En plats eller ett utrymme som kommunicerar ett visst syfte kan genom konstnärlig gestaltning bli något helt annat. Den kan fyllas med mening eller bära helt andra betydelser. Den kan laddas med tankar, intentioner och poesi. Konsten kan få oss att se något annat och göra annorlunda. Den kan göra springandets platser till uppstannandets platser. Den kan göra något till sin motsats, och det, om något, vittnar om vilken exceptionell sprängkraft den estetiska kommunikationen har.
– Lars Strannegård, professor och rektor för Handelshögskolan i Stockholm
A corridor is a long, narrow room that connects different parts of a building. On the first floor of Ivar Tengbom’s 1920s building—the Stockholm School of Economics—there is a 35-meter-long corridor that runs the entire length of Sveavägen, from one end of the building to the other. It was previously shabbily furnished, with chipped tables and sofas with cracked upholstery. You could sit there and study, but the seats were used only sporadically. They were anything but inviting.
The word corridor comes from the Italian corridore, meaning “to run.” In French, it’s courir, and a courier is someone who runs. So the word corridor signals a meaningless space, a passage, something you run through to get from one place to another. A corridor does not invite you to linger.
Year after year, one of the most common requests from students at the Stockholm School of Economics has been for more study spaces. Despite the digitalized times we live in, they long to socialize, meet, and study together. Most of all, they want opportunities to work in groups. They want to meet each other in three – and even multi-dimensional – ways.
An intellectually inclined patron responded to this wish, and today the corridor looks, to say the least, completely different. Architect Thomas Sandell and artist Jan Håfström have together transformed it into a Gesamtkunstwerk – comprehensive artwork – that is anything but a corridor. It is now a space that one almost cannot run through: one wants to pause, sit down, converse, unwind. Sandell has designed unique furniture especially for the corridor. The design elements allude to Tengbom’s aesthetic, to the 1920s Swedish Grace with materials such as pewter, leather, and bamboo. The green desk lamps evoke thoughts of an archetypal library. The wall color is Pompeian red and the moldings black. Sandell has aimed for a design with both material and immaterial depth, worthy of cultural heritage status.
Håfström’s corridor installation is titled Sent to jorden (‘Late on earth’). The title is taken from Gunnar Ekelöf’s poetry collection, which was published a few years after the building on Sveavägen was completed. The collection is dark and deals with themes like alienation, hopelessness, and despair, but also trust and fighting spirit – just like Håfström’s art. In the corridor is the artwork Vad ska jag vittna om (What shall I bear witness to) – a call to action and self-reflection. There is also Skolan i Aten (The school of Athens) – a paraphrase, or rather a very free interpretation of Raphael’s painting in the Vatican. The original painting depicts the great philosophers, mathematicians, and artists of antiquity and could be argued to capture the entire idea of the Renaissance in one single image.
Håfström manages to draw on the threads of humanity, knowledge, and art in his installation. We are enabled to see the dense fabric of humanity – how art and science are the warp and weft of our history. We would not be where we are today without antiquity’s idea of higher education. We experience physically how art communicates aesthetically – straight into our senses. We feel and understand the many facets and contrasts of life. The dark and the light, the early and the late, the easy and the difficult.
The corridor has been transformed, activated, and aestheticized. It is a clear illustration of the agency of art. The space has become an atmosphere, which makes clear that aesthetic design does something to us. It speaks to us: “Knowledge is important. Reflection is the catalyst of knowledge. Shift your perspective. Act.” What was once an architectural space designed for us to run through has instead become a place that calls for the opposite. This is a place of togetherness, study, and thought.
A space that conveys a specific purpose can through artistic devise become something entirely different. It can be imbued with meaning, or bear entirely different significance. It can be charged with thoughts, intentions, and poetry. Art can make us see something else and act differently. It can turn places of running into places of stillness. It can turn something into its opposite – and that, if anything, testifies to the exceptional power of aesthetic communication.
– Lars Strannegård, professor and president of the Stockholm School of Economics