Inför årets antagning till våra kandidatprogram införde vi på Handelshögskolan ett behörighetskrav om ett resultat på minst 1,25 av 2 på Högskoleprovet. Ett inte alltför högt krav med tanke på de exceptionellt höga gymnasiebetyg som krävs för att antas. I år krävdes 21,9 av 22,5 att komma in på vårt stora kandidatprogram. Tilltaget var tänkt som en markering mot de glädjebetyg som enligt Skolinspektionen förekommit i Sverige. Till vår stora glädje tillsatte också regeringen, efter kommunikationen om vårt behörighetskrav, en utredning om likvärdiga betyg.

Efter höstens antagning märkte vi att mångfalden blev kraftigt försämrad i vår nationella antagning. Andelen antagna som kom från 10 gymnasieskolor i Stockholm ökade till närmare 50%, andelen kvinnor föll med 10 respektive 13 procentenheter på våra två kandidatprogram och andelen sökande via vårt initiativ riktat mot individer som inte har högutbildade föräldrar sjönk med 20%.

Årets antagning ledde helt enkelt till mer homogenitet. Det ser vi som kraftigt negativt eftersom talang, driv och ambition finns på många håll. Vi är en internationell handelshögskola som konkurrerar på den internationella marknaden. I den världen leder sjunkande mångfald, förutom till sämre kvalitet, också till negativt utslag i internationella ackrediteringar och rankings.

Mångfald leder till bättre undervisning

Anledningen till att heterogenitet i studentpopulation och fakultet är viktigt för ackrediteringar och rankings är att mångfald av perspektiv och erfarenheter leder till bättre undervisning, bland annat eftersom perspektiv- och erfarenhetsrikedom kommer till uttryck i klassrummet, i seminarier och i grupparbeten.

Vi är också ett lärosäte som är helt beroende av privat finansiering, och våra partnerföretag förväntar sig att de studenter som utexamineras från oss inte är stöpta i samma form. De efterfrågar, och stöttar finansiellt, våra ambitioner att nå ut till presumtiva studenter från studieovana hem. Reflektion, perspektivseende och kulturell förståelse är till och med inskrivna som fundamentala utbildningsmål i Handelshögskolans utbildningsuppdrag som vi förkortar FREE.

Vi blev minst sagt förvånade över de sjunkande mångfaldsiffrorna. En av anledningarna var att av dem med höga betyg (över 21,8) som skriver och klarar 1,25 eller mer på HP till 53% är kvinnor. När både kvinnor och män med höga betyg skriver HP så finns det alltså små skillnader avseende om de klarar gränsen på 1,25; kvinnor gör till och med aningen bättre ifrån sig jämfört med männen. Problemet är att de inte skriver högskoleprovet i lika stor utsträckning som män. Kvinnor utgör nästan 70% av de individer som har betyg på 21,8 eller högre och som inte skriver HP. Så, i korthet: kvinnor med höga betyg klarade vårt behörighetskrav om de skrev HP i något högre grad än män. Men de skriver helt enkelt provet i mindre utsträckning. 

Detta föranledde vårt högst beslutande akademiska organ (Faculty and Program Board), med professorer som samtliga institutionschefer, utbildningsansvarig samt fakultets- och studentrepresentanter att helt enhälligt fatta beslutet att det test vi genomfört med HP som behörighetskrav gav oönskade effekter som inte motiverade bibehållandet av kravet.

Sant meritokratiskt antagningsförfarande

Kritiker hävdar att vi nu genom borttagandet av kravet prioriterar grupper framför individer och att vi skulle sanktionera en syn där grupptillhörighet sätts framför individuella prestationer. Den tolkningen är långt ifrån vår syn på meritokrati. Det vi är ute efter är ett sant meritokratiskt antagningsförfarande, där individer ges möjligheter att bedömas efter samma måttstock. Vi tyckte att Högskoleprovet som behörighetskrav skulle vara ett kostnadseffektivt och enkelt sätt att kontrollbesiktiga betygen och vi har aldrig haft några synpunkter på Högskoleprovets utformning. Problemet är att måttstocken inte kommit till användning. Kompositionen av dem som kom till mätstationen var helt enkelt homogen.

Vi kan inte tvinga någon att betala 550 kronor i provavgift till Universitets- och Högskolerådet och skriva högskoleprovet. Vi skulle förvisso kunna intensifiera våra insatser för att få en mer heterogen grupp att ta högskoleprovet. Men vi gjorde bedömningen att det är svårt och resurskrävande att som litet lärosäte på egen hand driva detta informationsarbete. Om andra universitet och högskolor i Sverige hade krokat arm med oss hade det varit lättare, men vi har inte fått några som helst indikationer på att de skulle införa högskoleprovet som behörighetskrav. Istället tvingades vi se att studenter med höga betyg valde bort oss till förmån för andra utbildningar som inte hade HP-resultat som behörighetskrav.  

Vi viker inte ner oss för en opinion, om vi hade varit känsliga för en sådan hade vi knappast tagit bort högskoleprovet som behörighetskrav. Vi söker heterogenitet av perspektiv och erfarenheter i våra utbildningar av kvalitets- och rankingskäl. Vi är inte nöjda med hur antagningen till våra kandidatprogram är utformad, och redan inför nästa års antagning tar vi bort högskoleprovskravet. Det är dock bara ett steg mot en mer reviderad antagning. Vi har redan satt i gång arbetet med att göra om vår antagning för att vi på ett bättre sätt ska kunna identifiera de duktigaste studenterna, som vi vet befinner sig på många, ibland oväntade, platser i samhället. Ett ständigt sökande efter en mer meritokratisk antagning är en förutsättning för att lysa klart på den internationella handelshögskolehimlen.

Lars Strannegård

Professor och rektor för Handelshögskolan i Stockholm