Go to main navigation Navigation menu Skip navigation Home page Search

Replik från rektor Lars Strannegård

Rektor Lars Strannegård har skrivit en replik på förra veckans debattartikel i Svenska Dagbladet. ”Offentliga såväl som privata finansiärer behövs och är en försäkring för att den akademiska friheten upprätthålls”, menar Lars.

”Olika finansiärer garanterar friheten”

Offentliga såväl som privata finansiärer behövs och är en försäkring för att den akademiska friheten upprätthålls. Det skriver Handelshögskolans rektor Lars Strannegård i en replik.

Styrelsen för Socialdemokratiska ekonomklubben vid Handelshögskolan i Stockholm har i ett debattinlägg i SvD sett risker med den nya professur i ”Educational Leadership and Excellence” som Handelshögskolan inrättat. Deras oro är att forskningen skulle kunna styras och att den akademiska friheten kan komma att inskränkas. De baserar oron på att paret Bergströms stiftelse, som äger cirka 13 procent av Internationella Engelska Skolan, står bakom donationen, och att det därigenom finns ett starkt egenintresse att forskningen vid Handelshögskolan ska legitimera marknadslogik i skolan.

Det gläder mig att studenter vid Handelshögskolan sätter strålkastarljuset på frågan om akademisk frihet. Jag ser den som en av de mest angelägna frågorna för vårt land, och den debatteras också flitigt i universitetsvärlden. Min uppfattning är att donationer som den från Bergströms stiftelse är exakt vad vårt land behöver, just för den akademiska frihetens skull. I Sverige har staten ett kort koppel till forskning och högre utbildning. I vårt land är universitet myndigheter, alltså verktyg för att verkställa regeringens politik. Rektorerna är generaldirektörer och utsedda av regeringen, styrelserna är tillsatta av regeringen, de får årliga regleringsbrev och har en överväldigande majoritet av sin finansiering från statliga medel. Det är inte svårt att föreställa sig hur lätt en regering kan styra forskningens innehåll. En åtgärd mot ökad akademisk frihet är skapandet a en mångfald av finansieringsströmmar till våra högre lärosäten. Jag önskar verkligen att fler företag, stiftelser och privatpersoner stöttar angelägen forskning.

Makarna Bergströms stiftelse har som uppdrag att stödja projekt för upplysning, utbildning och forskning i Sverige. Den är exempelvis huvudfinansiär av ombyggnaden av Medicinska Föreningen på KI och byggde upp Forska!Sverige för att främja goda förutsättningar för att Sverige ska ligga i spetsen av medicinsk forskning och innovation. Makarna Bergström har inget privatekonomiskt intresse kvar i IES. De har inga aktier och får inga arvoden av något slag. De har donerat hela sitt aktieinnehav till stiftelsen och deras gåva är irreversibel.

Det är också centralt att påminna om att Handelshögskolan har en tradition av externt finansierade professurer, och många av dem är tydligt riktade mot ett visst ämnesområde. Som exempel har Ica sin detaljhandelsprofessur, Bonnier sin medieprofessur, Cevian sin finansprofessur, och KPMG sin externredovisnings­professur. Vi har Wallenbergprofessurer specifikt inriktade på ”det svenska näringslivets utveckling och den ekonomiska politiken” och ”innovativ och hållbar affärsutveckling”. Matts Carlgrens (MoDo) stiftelse, som stadgeenligt ska främja forskning och utbildning som är av betydelse för skogsindustrin, finansierar en docenttjänst, och Scania en dito som bland annat fokuserar på ”operational excellence”. Mistra har en professur i hållbara marknader och min egen professur är finansierad av Bo Rydin och SCA:s stiftelse. Att ha externfinansierade samarbeten, professurer och företagsfinansierad forskning är en del av Handelshögskolan finansierings- och driftsmodell. Att dessa samarbeten och stöd riktas till områden som donatorerna har ett särskilt intresse inom är att betrakta som legio genom Handelshögskolans historia. Jag ser alltså denna mångfald av finansiärer – offentliga såväl som privata – som en försäkring för att den akademiska friheten upprätthålls.

Att en donation riktas till ett visst område är naturligtvis inte detsamma som styrning av forskningens resultat. Handelshögskolans oberoende i forskningen är givetvis helt central för vår legitimitet och vårt anseende. Jag var tidigare styrelsemedlem i IES men i samband med donationen så avböjde jag omval vid den ordinarie stämman i slutet av april. Jag ville inte att det skulle råda någon oklarhet om roller och undvika potentiella jävsituationer. Därav ”försvinnandet” från hemsidan som ekonomklubben ställde sig frågande till.

I fallet med Bergströmstiftelsen är forskningens oberoende manifesterat i avtal och det är tydliggjort att forskningen ska uppfylla högt ställda vetenskapliga krav. Till professuren kopplas ett oberoende vetenskapligt råd med experter inom organiserings- och samhällsforskning med inriktning på skola och utbildning. Innehavaren av professuren är fast anställd av Handelshögskolan, oavsett finansiering. Professorns anställning är alltså inte avhängig finansieringen. I grunden handlar frågor som den som ekonomklubben väcker dock alltid om den enskilda forskarens integritet. Hur vi säkerställer en ökad akademisk frihet i Sverige tillhör vår tids viktigaste frågor. Jag hoppas att studenter av alla politiska färger tar med sig den frågan in i framtiden.

Lars Strannegård
rektor, Handelshögskolan i Stockholm

Läs repliken på SvD här
Läs debattinlägget här
Läs nästa replik på debattinlägget här

SSE