Go to main navigation Navigation menu Skip navigation Home page Search

Nils-Erik Wirsäll (1916-2008): In memoriam

Some of Nils-Erik’s friends and colleagues – Per-Jonas Eliaeson, Roland Fahlin, Claes-Göran Sylvén, Kenneth Bengtsson, and Karl-Olov Hammarkvist – share their memories.

Nils-Erik Wirsäll och Handelshögskolan: Ett spel i två akter 

Per-Jonas Eliaeson 

Går man till Handelshögskolans arkiv finner man lärjungen Nils-Erik Wirsäll förtecknad som inskriven höstterminen 1935 med studiestarten den 1 oktober.

I studiekatalogen anges att ”Handelshögskolan i Stockholm åsyftar att genom vetenskapligt lagd undervisning giva sina lärjungar tillfälle till en jämförelsevis grundlig utbildning i de för blivande merkantil verksamhet viktigaste studieämnena även som att befrämja självständig forskning inom dessa områden.” 

Rektor Martin Fehr, professor i rättsvetenskap, mönstrar en lärarstab på ytterligare sex professorer samt fyra speciallärare. Höstens schema 1935 bjuder under veckans sex arbetsdagar 14 undervisningstimmar utöver språk. Nils-Erik och hans 105 årskullskamrater inleder med föreläsningar och diskussioner i Varuhandelns organisation med professor Gerhard Törnqvist, Kontorsorganisation med professor Oskar Sillén och Prisbildningsteori med professor Bertil Ohlin. Sedan följer under vinterterminen 1936 kurser med den sköna rubriken ”Samtal i företagsekonomiska frågor” med alternerande professorerna Sillén och Törnqvist. En föreläsningsserie betitlad ”Fria diskussioner” med nationalekonomen, professor Sven Brisman, under stryker studiekatalogens markering av att ”föreläsningar och övningar företrädesvis åsyftar att sporra de studerande till självständigt tänkande och arbete på egen hand. Av särskild vikt är att varje föreläsning och övning efterarbetas, d v s att därvid genomgånget ämne självständigt övervägs och göres till föremål för jämförande studier.” 

Det här skulle ju kunna vara ett inlägg i dagens aktuella debatt på Handelshögskolan var på ett kontinuum undervisning – utbildning – lärande man bör positionera samverkan mellan lärare och studenter på en högskola. 

Nils-Eriks övriga lärare var professorerna Eli Heckscher och Ivar Högbom, professor i ekonomisk geografi och från 15 september 1936 även Handelshögskolans rektor. Under det andra studieåret i den tvååriga ekonomutbildningen medverkade som lärare även Sune Carlson, Erik Lundberg och Håkan Nial. 

Seminarieövningarna och övriga studieprestationer finns noggrant förtecknade i Handelshögskolans årsböcker. Det är att noter att Nils-Erik redan under studietiden visar en bredd i sitt intresse i överensstämmelse med Handelshögskolans syfte - merkantil inriktning och forskningsförankring. I den nationalekonomiska övningskursen för Bertil Ohlin inleder Nils-Erik diskussionen om parollen ”Köp svenska varor”. I seminarieserien i företagsekonomi för Gerhard Törnqvist opponerar Nils-Erik på studiekamraten Olov Erikssons uppsats över ämnet ”De affärsekonomiska forskningsinstituten.” 

Den 28 oktober 1937 utdelas till Nils-Erik Wirsäll och övriga under senaste året från Handelshögskolan utexaminerade deras förvärvade diplom. Den vid tillfället sedvanliga föreläsningen hölls av professor Eli Heckscher, som valt till ämne ”en vidlyftig stockholmsköpman under frihetstiden”. Därefter förrättar Direktionens ordförande, riksmarskalken Axel Vennersten, diplomutdelning samt önskade de utgående lycka i deras framtida arbete. 

Väl rustade efter två års intensiva studier på Handelshögskolan blev det framtida arbetet får Nils-Erik att gå i fädrens spår inom dagligvaruhandeln. ICA Hakon 1937, organisationschef 46, mellanspel med fördjupade teoretiska studier och ekonomie licentiatexamen vid Handelshögskolan i Göteborg 1956, vice vd ICA Hakon 1963, ICA AB 1971, vd där 1972-78. Denna utomordentligt framgångsrika livsgärning har dokumenterats i andra sammanhang. Parallellt med Nils-Eriks verkligt imponerande insatser i det ekonomiska livet som det ter sig i verkligheten har han hela tiden upprätthållit en dialog med forskningens företrädare som aktiv diskussionspartner och idégivare med egna forskningsbidrag, i hög grad lyhörd för forskningens roll som inspiration för praktikerna. Nils-Erik har hela tiden verkat i medvetande om att en organisation eller ett företag kräver ständig tillförsel av näring, nya idéer för att kunna utvecklas. Praktiken och teorin har båda samsats väl i Nils-Eriks världsbild och präglat han kraftfulla agerande som företagsledare. 

Två aktiva karriärer under ett långt liv ter sig naturligt i Nils-Erik Wirsälls fall, men är ju klart unikt. Den snitslade vägen för Nils-Erik tillbaka till Handelshögskolan kan kanske beskrivas på olika sätt. Här är min version. 

Man får gå tillbaka till en gemensam nämnare, professor Gerhard Törnqvist och andra världskrigets år vid Höglandstorget i Bromma. Vi pojkar spelade kula på den för dylika aktiviteter bästa platsen vid sidan av spårväg 12:s hållplats. Envist höll vi oss kvar där trots samfällda protester från villasamhällets av och tillresande familjefäder eller torghandlande hemmafruar. Men så icke från farbror Gerhard. Han följde med ett roat leende spelet, gav en uppmuntrande kommentar och tog ett vigt hopp för att inte störa kulbanan på väg med sitt ärende till Jordbruksbanken, sedermera Kreditbanken. Gerhard Törnqvist blev sedan den som på Handelshögskolan lärde mig grunderna i företagsekonomi utifrån handelns konkreta frågor kring varuförsörjning, prissättning, fasta och rörliga kostnader, pålägg, marginaler, omsättning, lager, inkurans, svinn, försäljning, reklam, mm. Pedagogiskt handfast kring viktiga fakta och distinktioner, parat med Gerhard Törnqvists idérikedom och många tankeväckande guldkorn i framställningen. Att jag sedan vidd anställning på FFI, Företagsekonomiska Forskningsinstitutet fick mitt arbetsrum vägg i vägg med Gerhard Törnqvist var en stor glädje. Parallellt med att starta upp en egen forskning blev jag engagerad i arbetet med FFIs omsättningsstatistik för detaljhandeln. Det, med kanske mest av annat, gav många tillfällen till diskussioner med Gerhard Törnqvist ofta vid gemensam färd med 12an från och till Höglandstorget och Handelshögskolan. 

När jag knappt tio år senare 1967 av Marc Wallenberg J:or och Ragnar Söderberg blev engagerad i vad vi kallade Operation Rädda Handels blev uppgiften att dokumentera huvuddragen i en hållbar strategi för Handelshögskolans fortsatta existens. Det var ett bistert samhällsklimat, kärvt ekonomiskt och ideologisk motvind för fria och obundna högskolor. Det är bara att erinra om att Handelshögskolan i Göteborg först förstatligades och sedan lades ned som självständig enhet 1971. Veterinärhögskolan och Skogshögskolan samordnades med Lantbruksuniversitetet oh flyttade ut från Stockholm. För Handelshögskolan betonade vi samspelet grundutbildning, forskning och forskarutbildning samt vidareutbildning, som den viktiga bärande axeln. Internationalisering, Marknadsföring, Administrativ Databehandling var tre viktiga ledord och (vilket har speciellt intresse för den här lilla betraktelsen med egentligt focus NEW) att i grundstadgans anda lyfta fram Handelshögskolan just som handelshögskolan. Det var de centrala elementen i en aktiv planering för att befästa Handelshögskolans fortsatta existensberättigande som en fri och obunden högskola. 

IFL, Institutet för Företagsledning stiftades 1968 och som rektor från 19970 fick jag uppgiften att söka implementera övriga delar. IIB, Institute for International Business, blev ett viktigt led i en fördjupad internationalisering med forskning, utbildning och studentutbyte. Tillsammans med IVA, Ingenjörsvetenskapsakademien, stiftade IFL MTC, Marknadstekniskt Centrum som började verka som en mycket aktiv bro mellan högskole- och universitetsvärlden och praktikens fält. Inom vad vi då kallade ADB blev satsningen på Staffan Persson som professor och sammanhållande kraft hävarmen för en snabb utveckling. 

1970-talet var en tuff tid med ständig kamp för att samla styrkorna i ett gemensamt arbete för att värna HHS integritet och fortsatta utveckling. Att nå brett politiskt stöd för förnyat avtal med staten var viktigt. Ett sätt att argumentera var att betona att inte minst i svåra tider var det väsentligt för ett lands utveckling att ha tillgång till goda ekonomer och skickliga företagsledare. Det gick hem bl. a. hos finansminister Gunnar Sträng. En fet rubrik över Dagens Nyheters löpsedel kungjorde en dag ”Krisen räddar Handels”. 

Många följde nära vårt arbete med råd och aktiva stöd. En hängiven support var Stig Svensson, civilekonom 1931, Västeråspojke och sedan anställd vid Hakon Swenson, sedermera ICA vd fram till 1972 och därefter ordförande. Till exempel drev vi planen att med aktiv assistans av Stig Svenssons gode vän byggmästare Anders Diös förvärva huset mitt emot Handelshögskolan på andra sidan Sveavägen för att där expandera vår verksamhet. Borgarrådet Inge Hörlén (S) gav som ordförande i byggnadsnämnden sin utslagsröst för rivning men sedan kom byalagen med en aktion som satte för svåra käppar i hjulet. Stig Svenssons stora engagemang för Handelshögskolans utbildning och forskning manifesterades senare i Stig Svenssons minnesfond. 

Genom Stig Svensson och även Folke Kristenssons och Per Lindbergs förmedling kom jag i kontakt med Nils-Erik Wirsäll som 1972 efterträtt Stig Svensson som vd för ICA. Vi kom sedan att samarbeta bl. a. i MTC:s styrelse, Företagsledarseminariet vid EFI och i IFLs verksamhet. 

Nils-Erik var uppfylld av idéer och tankar om handels utveckling in i 80-talet men även det längre utvecklingsperspektivet mot sekelskiftet. Hur skulle kontokort och datateknik komma att förändra köpvanor och handelns sätt att arbeta? 

Samhällets konsumentpolitik, styrning och övervakning av handel och varuproduktion, krav på service, närhet och varuurval. Framtiden var inte vad den hade varit. MTC var ett viktigt tillskott som pådrivare och stimulans för utvecklingen. Men på många områden saknade vi enligt Nils-Erik en medveten sammanhållande forskning kring för handeln väsentliga frågeställningar. 

Nils-Erik och jag hade en gemensam informell mötesplats genom att jag parkerade min bil i det som då var ICAs högkvarter vid Odenplan. Vi bollade idéer och lekte med tanken att inleda ett konkret samarbete den dag Nils-Erik bestämde sig för att efter en framgångsrik karriär lämna som vd. Jag började anpassa min avfärd vid dags slut och även ankomst på morgonen så att vi fick regelbundna tillfällen att diskutera om framtiden. Samtidigt beredde jag marken på Handelshögskolan för att ett sådant tillskott till vår arbetsmiljö. 1978 var vi ikapp framtiden och kunde introducera Nils-Erik som ”manager in residence” på HHS. 

Det blev en fullträff. Vi kom snart i diskussioner om konkreta handlingsplaner för hur vi kunde ge undervisningen en klarare handelsprägel. Skulle vi lyckas långsiktigt måste vi gå vägen över en utvidgad forskning inom handel och distribution. Goda forskare i lämplig ålder, med god ”track record” och förhoppningsvis intresse att ta del i en uppbyggnadsfas fanns att tillgå. 

Våra funderingar dröjde ett tag kring frågan egen självständig enhet eller del i EFI, Ekonomiska Forskningsinstitutet. Handel har i princip ingångar i alla ekonomiska delämnen. En enhet inom EFI blev det logiska beslutet med goda möjligheter till samarbete med övriga sektioner och ömsesidig stimulans och på verkan. En egen bas i form av forskningsmedel och en frekvent kontakt med handelns praktiska värld var nödvändiga ingredienser för att komma igång och kunna realisera alla goda uppslag och planer. 

Så föddes Fonden för forskning kring Handel och Distribution vid EFI och Nils-Erik var på allvar tillbaka på Handelshögskolan. Det har känts angeläget att få skapa de organisatoriska förutsättningarna och ge plattformen för ett viktigt initiativ samt föra det fram till startpunkt. 

Rum 2000 blev signum för en ny progressiv utveckling. Med Nils-Erik som mentor för den spännande generation forskare som Case Julander haft huvudansvaret för att lotsa fram. För Handelshögskolan har det betytt en markant markering av ett för oss viktigt område och hittills 15 års positiv på verkan i en rad avseenden. 

Per-Jonas Eliaeson 

 

Nils-Erik Wirsäll som mentor 

Karl-Olof Hammarkvist 

Sommaren 1974 gick jag ITP och kom hem efter två månader full av idéer kring hur vi skulle förändra utbildningen på Handels. På hösten samma år blev jag kursansvarig för lilla d. En tanke jag då ville pröva var att få in mer praktiska synpunkter i undervisningen. Marknadsföring är ju något mycket praktiskt även om det inte finns något så praktiskt som en bra teori! Någon, sannolikt Lars-Gunnar Mattsson, tipsade om ICA-chefen uppe på Odenplan. Han skulle nog kunna vara intresserad av att dela med sig av sina erfarenheter. Jag ringde, fick en tid och stegade så småningom in i chefsrummet högst upp i skrapan. Det sade klick, som man brukar säga. Nils-Erik formligen frustade av entusiasm och hade massor av idéer till vad som skulle sägas och hur det skulle sägas. Det handlade alltså primärt om en aulaföreläsning, men Nils-Erik hade stoff till hela kursen och litet till. Jag minns att jag lämnade glad och litet omtumlad av det fantastiskt positiva bemötandet. Kontakten mellan oss var därmed etablerad. 

I början på februari 1977 disputerade jag och blev i stort sett samtidigt utsedd att efterträda Rolf Back som chef för MTC. Där satt förstås Nils-Erik i styrelsen och det blev ett kärt återseende. Ganska snart kom vi in på behovet av forskning kring handel i vid mening. Det gick raskt från ord till handling så redan 1978 ordnades ett symposium om 80-talets handel som MTC fick i uppdrag att organisera på Yxtaholm. Med Nils-Eriks hjälp fick vi dit gräddan av nordiska akademiker och praktiker som i två dagar diskuterade handel och behovet av ny kunskap inom detta område. Att få sitta i samma rum som legendarerna Kristensson, Rasmussen och Holbaek-Hansen kändes stort! 

Symposiet mynnade ut i en bok och den gav sådan mersmak att det något år senare var dags för nästa sammandragning, också den på Yxtaholm. Nu var det grosshandeln som stod i fokus, och Ahlsell AB stöttade med pengar och ett nyinstiftat pris. Även här blev det en intressant bok och priset delades under ett flertal år ut på Grossistförbundets årsmöte till en framstående forskare eller praktiker inom handelsområdet. Allt detta ledde till att handeln kom i fokus bland marknadsföringsforskarna och flera projekt såg dagens ljus runt om i Sverige. Nils-Erik fanns hela tiden med som påhejare inom MTC, som var den organisation som stod för en hel del av startpengarna till projekten. 

1984 började jag inse att MTC, hur kul det nu var, ända inte ledde framåt i karriären. Jag hade varit ledig ett år för att meritera mig akademiskt och lyckats skrapa ihop en docentur. Vad göra? Samtal med Nils-Erik ledde till en lunch hemma hos honom. Där deltog även Case Julander och Thomas Falk. Resultatet av våra diskussioner till kaffet blev att vi skulle starta ett forskningsinstitut vid Handels. Institutet eller fonden skulle fokusera på forskning kring handel och distribution. Samtidigt skulle det bli en akademisk plattform för oss yngre stjärnor, eller som Nils-Erik sade: "Ordna ni bara meriteringen så ordnar jag pengarna. Ni ska bli professorer!" Så blev det nästan. Nils-Erik ordnade bidragsgivare, jag lämnade MTC och vi samlades i det som skulle komma att kallas sal 2000 i gamla byggnaden på Handels. 

Sedan grep ödet in. Falken drog till Nyberg et al på SHB för att pröva sin lycka som investment banker. Jag fick ett erbjudande från en annan dalkarl (Nils-Erik var född i Nås) och hamnade i Skandia International. Nils-Erik förlät mig. Skandia låg honom varmt om hjärtat och han gillade Hans Dalborg högt och rent. Case blev dessbättre kvar och såg till Fonden blev en succé. Den uppträder nu under artistnamnet CCM och för arvet från oss gamlingar vidare med stor bravur. 

Under åren därefter har Nils-Erik och jag haft telefonkontakt (sista samtalet ägde rum någon dag innan han gick bort) och vi har träffats några gånger om året. Under senare år på Flodinsgården i Västerås där vi brukade sitta på balkongen och diskutera allt mellan himmel och jord men mest handel och Handels. Det är ett privilegium att ha fått lära känna Nils-Erik, som utan att formalisera det blev något av en mentor för mig. Jag kommer aldrig att glömma hans ungdomlighet, entusiasm och goda hjärta. 

Karl-Olof Hammarkvist

 

Nils-Erik Wirsäll: Nydanande Icachef 

Roland Fahlin, Claes-Göran Sylvén, Kenneth Bengtsson


Nils-Erik Wirsäll, legendarisk Ica-chef, har avlidit, 91 år gammal. Hans närmaste är sonhustru och barnbarn med familjer, och livskamraten sedan några år, Britta Magnusson. Trots åldern kom dödsfallet oväntat för både familj och vänner. Han var vital och energisk in i det sista, och var så sent som under 2007 medförfattare till boken "Den omöjliga idén blir aldrig gammal", utgiven till Ica-idéns 90-årsjubileum. För oss som arbetat med Nils-Erik både under hans tid som företagsledare och under hans minst sagt aktiva tid som pensionär uppstår ett tomrum och en stor saknad.

Nils-Erik Wirsäll föddes i Nås i Dalarna 1916. Hans far var handlare och medlem i Hakonbolaget, det första regionala bolaget inom det som senare blev Ica. Nils-Erik själv tog stort intryck av faderns berättelse om hur han fick lån beviljat direkt av Hakon Swenson, Icas grundare, utan annan säkerhet än det personliga förtroendet. Förtroendefrågan blev en ledstjärna för Nils-Erik i hans utveckling till en av landets på sin tid välkända företagsledare. Han pensionerades 1978 som vd för Ica AB och Ica-förbundet, och fortsatte som ledamot i Icastyrelsen till 1985.

Efter sin pensionering 1978 fortsatte Nils-Erik att vara aktiv inom näringsliv och samhälle. Han fick regeringens uppdrag att leda den dåtida statliga kommissionen för att förenkla byråkratin för företagare - även på den tiden en het politisk fråga. Han hade också flera styrelseuppdrag fram till 70-årsåldern, bland annat som vice ordförande i Skandia.

Nils-Erik hade en omvittnad förmåga att förena praktisk företagsledning med akademiska kunskaper och forskning. Han blev civilekonom 1937 och anställdes samma år i AB Hakon Swenson, Hakonbolaget - ett år innan det riksmässiga Ica bildades. Med tiden blev han vice vd i Hakonbolaget och en stark pådrivare för modernisering av distributionen. Trots en tung arbetsbörda i företagsledningen avlade han samtidigt ekonomie licenciatexamen. Han skrev också böcker, gärna med framtidsvisioner, som "Så handlar vi om 10 år", utgiven 1970.

Hans intresse för att utveckla forskningen ledde till att han efter sin pensionering tog initiativ till bildandet av Fonden för handels- och distributionsforskning 1981 (numera Center for Consumer Marketing CCM) vid Handelshögskolan i Stockholm. Och inte minst såg han till att det fanns finansiering för detta. Han fortsatte att skriva böcker, bland annat klassikern om Ica - "Den omöjliga idén blev verklighet" 1988. Den har han sedan följt upp tillsammans med Roland Fahlin 1997 och 2007.

Nils-Erik Wirsäll hade också ett intresse för politik och var tung kommunalpolitiker för folkpartiet i Västerås. Han medverkade starkt till att utveckla budgetteknik och ekonomiskt tänkande i kommunen under sin tid där. Han lämnade politiken när han 1972 blev vd för Ica AB och Ica-förbundet i Stockholm. Han var angelägen om att Ica inte skulle betraktas som politiskt lierat med någon sida, och tog säkert intryck av att huvudkonkurrenten KF fick kämpa för att bevisa sin partipolitiska neutralitet. Nils-Erik Wirsäll var en mångsidig företagsledare som med åren fick en stor vänkrets. Men hans största och mest kända insats var att han som nydanare och pådrivare aktivt bidrog till att skapa det moderna Ica. Inför sitt tillträde som Icachef 1972 hade han haft uppdraget att föreslå en mer hållbar ägarkonstruktion av Ica än den som gällt från starten. Samtidigt var han drivande i införandet av Ica-avtalet, den modell för detaljhandelsfinansiering som än i dag är den kanske viktigaste ingrediensen i det som håller samman Ica. Om ledaren Nils-Erik var mångsidig, så var personen Nils-Erik inte mindre mångfacetterad. Hans omsorg om familj och vänkrets visste inga gränser. Även om han var en ytterst rationell och välorganiserad person, så hade han nära till skrattet och han gillade verkligen skämt och upptåg. Han var inte dålig i den vägen själv heller.

Hans mest framträdande egenskap var viljan till förnyelse. Om det finns något som heter intellektuell kondition så hade han det. När han på äldre dagar fick en ny livskamrat, Britta, som gillar golf - något som han aldrig hade ägnat sig åt - så tog han helt sonika grönt kort till sin 90-årsdag!

Bland Nils-Erik Wirsälls utmärkelser kan noteras Konungens medalj i 12:e storleken och Patriotiska sällskapets guldmedalj ur kungens hand 2007. Han blev hedersdoktor vid Handelshögskolan i Stockholm 1984. Vi har Nils-Erik att tacka för mycket - och saknar honom verkligen.

 Roland Fahlin, Claes-Göran Sylvén, Kenneth Bengtsson

 

 

 

 

 

 

 

 

This website uses cookies. By using this website you are agreeing to our use of cookies and to the terms and conditions listed in our data protection policy. Read more